Förvillelser

I


En ung herre i mörkblå vårrock och röda handskar kom ut ur en butik vid
Arsenalsgatan. Handskarna voro alldeles nya, han hade just köpt dem i
butiken.

Han var helt ung, knappast tjugu år.

Det var en av de sista dagarna i april, en orolig dag med hafsblå himmel
och stora seglande molnflockar, en nyckfullt leende dag med sol och
mulet i hastig växling och med skarpa vindilar österifrån, från skären,
från havet. Klockorna i Jakob sjöngo och dånade, det var en gammal
diktare som begrovs.

-- Se Tomas, god dag, i nya röda handskar... Jag gratulerar dig till din
medikofil, jag såg det i tidningen i går. Vad har du haft för dig på
sista tiden, jag har inte sett dig på flera dar...

Det var Johannes Hall, en högväxt, mörklagd ung man, sex eller sju år
äldre än Tomas Weber. Han hade icke någon egentlig sysselsättning, men
det behövde han heller icke, ty han hade för en tid sedan helt oförmodat
fått ett rätt betydligt arv.

-- Jo, jag sökte dig både i går och i förrgår, men du var inte hemma,
som vanligt... Kom nu, så gå vi ner på Oriental och fira min examen med
en flaska rhenvin.

-- Ja, varför inte...

Gatorna vimlade av människor. Det var en av de första vårdagarna, ty